Dead Inside video!

Har ni sett musikvideon "Dead Inside"? Det är inte den där tidigare, lite skumma med typ kalejdoskop, nono, this is the real deal. Aagh, denna musik video är så snygg, älskar när de har så mycket fokus på dans! Aagh, so beautiful!
 

Sitter och gråter

När man ska få sin mens om några dagar och är super emotional, sitter vid datorn och äter froyo samtidigt som jag kollar på detta och gråter.
 
Tokyo Ghoul fans, varning för THE FEELS. Yep, det är den delen. Ska inte säga för mycket ifall något precis har börjat kolla, men thumbnailen talar nästan för sig själv.
 
Hela den här scenen KROSSAR MIG. Såg den innan jag skulle till skolan, grät med sömniga ögon så att det sved, satt och skrek över detta avsnitt med min kompis. Allting var så mörkt, så hemskt. VET INTE VAD JAG SKA GÖRA LÄNGRE försöker distrahera mig med någon annan anime, manga eller serie, men vad jag än gör kommer jag tillbaka till Tokyo Ghoul. 
 
 
Egentligen skulle jag hitta "the opening" till en annan anime som jag inte kommer ihåg något annat på än "hohohohohoho telepathy, nohohohohoho" (ni kanske förstår att där det står "hohoho" så minns jag inte vad det är). Så det är liiite svårt att hitta den, men det borde vara en ganska ny anime, med en tjej som huvudperson, för jag ser typ brunt animehår när jag tänker på den låten (säkert helt ute och cyklar)... TOKYO ESP opening

Hantering av känslor

Denna text är mer av en rant. Detta är riktat mot många av er ungdomar som lider av era egna tankar som vänder sig emot er.
 
 
Jag har en ganska lång historia med mörka tankar, och har upplevt många problem genom mina tider som tonåring (som vi inte behöver gå in på). Jag kämpar fortfarande genom vissa nätter, och ibland kan tankarna tynga ner mig så mycket och jag kan känna att ingenting i livet längre är som det borde vara. Många av er kan säkert känna igen er. Detta är just för att depression (mild eller allvarlig) är ett ganska stort problem, och många ungdomar känner av detta, vissa mer än andra. Men det viktiga är att veta att det är fullt normalt med att känna såhär. Att några känslor slukar upp en inifrån och sveper med sina mörka slöjor över resten av känslorna, är fullt normalt, och du borde inte känna dig ensam. Jag lovar att åtminstone en till person du känner, känner, eller har kännt det du känner.
 
Det är helt okej om du inte vet hur du ska hantera det. Om du har gått över till ett självdestruktivt beteende, ber jag dig att försöka sluta. Det kan vara ytterst svårt, du kanske inte ens vet var du ska börja? 
 
Eller du, du som inte har ett självdestruktivt beteende, men ändå kan falla ner i den där mörka gropen på vägen som tar dig genom livets alla händelser. Du kanske inte heller vet hur du ska göra, för att kunna hantera de där mörka groparna snabbare?
 
Det blir lättare ju äldre du blir. Inte på ett "det går över"-sätt, för det kan jag inte lova att det gör, men du lär dig hantera det. Du förstår att det där lilla du gillar att göra på din fritid, det är det som lär dig att hantera dina känslor, och det är det som har hjälpt dig genom dina svåra stunder.
 
Några skriver låttexter, andra poesi. Jag själv märkte rätt så nyligen att jag skriver berättelser för att låta känslorna flöda. Jag förstod inte varför jag hade ett tjugotal berättelser som hade så olika stilar, förrän nyligen. Tydligen så skriver jag på olika noveller beroende på mitt humör, och vissa är riktigt badass, andra är ganska sorgliga. Men poängen är det att jag lärde mig att jag hanterar mina känslor via berättelser nu, året jag fyller 18 år. Jag har skrivit berättelser i över fem år nu, men det är först nu jag fattar att jag skriver som bäst när jag är som mest extremt i mitt humör.
 
Så det där lilla du gör för skojs skull, kanske du upptäcker är en bra ersättning för rakbladen, vågen och dina egna negativa tankar?
 
Men det viktigaste av allt, är att våga möta problemen, och ta hand om de. För du förtjänar inte att må dåligt. Skäms inte för att du går till kuratorn/systern/psykolog/umo/bup/vad du nu gör. Du vågar gå dit, du vågar få hjälp, och det är fan det bästa du kan göra. Du tar inte plats, gå så fort du märker att du inte klarar det något mer, och stoppa det innan det är försent.
 
Samt, glöm aldrig den där lilla aktiviteten, som läker dig utan att skadar dig. Kram.

Första videon i Sofia's list!


The Emo Trinity

Okej, måste ranta lite om The Emo Trinity.
Basically så består denna av Fall Out Boy, Panic! At the Disco och My Chemical Romance.
 
Och varför är alla tre banden hjärtekrossare? FOB hade sin lilla "Hiatus" period från 2010-2012 då de ba "lol no more FOB" och sen (tack och lov) gick de tillbaka till ett band.
 
Sen har vi MCR som krossade alla stackars emohjärtan de de år 2013 ba "lol no more mcr". Deras hemsida har också blivit hackade/laggat/blivit konstiga så att jättemånga fans har typ exploderat över tumblr och twitter med spekulationer om de skulle komma tillbaka. Vilket de självklart inte har gjort...
 
Sedan har vi P!ATD. Hur många gånger har deras bandmedlemmar inte hoppat av? Och nu när Spencer har stuckit (läs hans brev här) så är Brendon den enda som har varit med från början. Då undrar man hur länge bandet kommer fortsätta? Jag och Negar kommer absolut se de i Leeds i sommar, då vi är oroliga att det kanske blir vår enda chans att se de, om nu risken finns att de splittras.
 
My poor emo heart can't take it anymore.
 
"If Fall Out Boy, Panic! At the Disco, & My Chemical Romance are the emo trinity that means that FOB is emo Jesus because they died but rose again and MCR is the emo Holy Sporit because you don't see them anymore but they live within us and PATD is God because they've always been there and never gone away"
 
  - Vis människa på tumblr
 
 

Påsklov!

Wooo, det har gått typ 2 veckor, hello.
Äntligen så är det looov, är så excited. Kan äntligen sova när och hur länge jag vill!
Här får ni en bild på hur mycket Sveriges väder älskar att jävlas med oss. Älskar dig med, din jävel. <3