Rubrik?

Igår natt bestämde jag mig för att bryta kontakten med en vän. Jag har aldrig gjort det förut, men vi hade träffats då vi båda mådde skit genom internet. Vår vänskap byggdes på att vi båda var psykiskt sjuka, och vi båda behövde varandra för support, för jag berättade exakt 0% till folk jag kände irl.
 
Det gick för långt, vi båda mådde sämre och triggade varandra, och det var då hon plötsligt skickades till slutenvården och låstes upp pga psykos, vanföreställningar, självmordförsök och drogproblem. Jag visste om allt detta, och när hon skrev att hon skulle bort på obestämd tid kände jag mig tom. Vem fan skulle jag dela med mig av mina djupaste hemligheter för nu?
 
Jag trodde allt skulle gå skit, and it kind of did. Så jag stack till kuratorn på skolan, och sedan slutade det med att jag berättade för mina vänner. Sakta men säkert började jag må bättre, det var helt sjukt hur svårt det va att ta sig ur den äckliga avgrunden jag praktiskt taget hade slängt ner mig själv i. Men det kändes så äckligt bra även om jag bara mådde lite bättre.
 
Sedan skrev hon igen i somras, och började dra ner mig i det där hålet igen, sakta men säkert. Jag visste inte vad jag skulle göra? Hon var alltför instabil för att puttas bort, och även om jag ville avsluta kontakten så sa mitt samvete nej. Jag kunde inte göra det, det var för elakt, speciellt med tanke på att hon hela tiden påstod att folk inte älskade henne och att jag egentligen hade tröttnat på henne men att jag stannade kvar ändå. Jag ville bevisa att hon hade fel.
 
Men igår natt så orkade jag inte, och bestämde mig för att be om hjälp från min kompis. Hon sa något jävligt smart, denna tjej behöver fokusera på sig själv och sitt mående. Jag fattade plötsligt att det inte var mitt ansvar att ta hand om henne! Jag ska inte behöva ansvara för någon som får mig att må skit tillsammans med henne? Så jag skrev att det är över. Klart, done.
 
Sadly mår jag fortfarande inte 100% bra, även om många kanske tror det. Det är ingen hemlighet, jag är öppen med att jag inte mår bra (dock inte med hur och varför). Men det går bättre än för något år sedan, och förhoppningsvis gör detta att jag kan fokusera mer på mig själv och mitt mående.

Kommentarer

Kladda in en kommentar:

Har du något namn?:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (Bara jag som ser, mwohahaha!)

Har du någon blogg?:

Nu till kommentaren:

Trackback